Jag heter Sanne Cederstam och jag försöker leva efter filosofin att man inte ska låta drömmar förbli ouppnådda. Enligt mig är en del av meningen med livet att förverkliga de saker man drömmer om att göra. Att drömma går ju bra, men att göra är värre. Och svårare är det ju äldre man blir. Jag är 49 år och inser att jag inte är så ung längre men känner samtidigt att jag är tillräckligt ung för att göra saker som jag vill göra, som jag drömt och fantiserat om.

Jag är andligt intresserad i allmänhet och särskilt intresserad av jungiansk psykologi. Jag gillat Jungs syn på synkronisitet, dvs hur saker hänger ihop och löper samman till meningsfulla händelser. Jag tror alltså på att planera saker till en viss del och sedan låta synkronisiteten fixa resten. Det  brukar fungera för det mesta. Jag tror att om jag vill ta samma väg som livet också vill så går det ganska lätt. Om inte så är det svårt. Eller så försöker livets krafter få saker att ske på bästa sätt. Jag är väl medveten om den vetenskapliga bristen i det jag känner, men min filosofi hjälper mig på vägen. och förvånansvärt ofta inträffar synkrona händelser. Vänta bara och se. Jag är nyfiken själv.

Förutom detta så är jag mamma till en dotter Rebecca, född 93 och en son Hampus född 94. Sedan 2000 ”lyckligt” separerad från deras pappa Björn som fortfarande är klippan i mitt liv och som stöttar mig i det mesta.

En liten svårighet i mitt liv är att jag har diabetes klass 1. Jag har haft det sedan separationen med Björn. Ganska länge alltså, men det är en svår sjukdom att leva med och den gör lite som den själv vill. Under alla de åren jag har levt med den har jag aldrig lärt känna den till fullo och jag måste vara uppmärksam på mitt fysiska tillstånd hela tiden. Att ligga på för låg blodsockernivå kan vara omedelbart livshotande. För hög nivå är livshotande på lång sikt, men kan också vara obehagligt i nuet.

Jag är född i Stockholm, uppvuxen i Lund och har tillbringat större delen av mitt vuxna liv i Malmö, en stad som jag älskar och försvarar i nästan alla avseenden.

Jag är ekonom och lärare, just nu redaktör för tidningen Edico och kommunikatör på gymnasie- och utbildningsförvaltningen i Malmö.

Min dotter är utflugen och sonen är också på väg ut, men än så länge är det han, jag, min inneboende doktorand Nima från Iran, hunden och två katter som bor tillsammans i mitt hus i de södra delarna av Malmö.

Mitt i livet. Så mycket kvar att göra. Jag jobbar på att göra så mycket som möjligt av det jag vill, drömt om och pratat om att göra. Enligt mig ska livet upplevas och det är viktigt att ta vara på varje dag. Det är något som jag blev extra medveten om när min bästa väninna dog i Tsunamin för snart 10 år sedan.