Dag 27, fredag 25 juli 2014

Solen sken åter från en klarblå himmel när jag vaknade och det såg ut att bli en perfekt dag att köra till Hudiksvall, vilket var målet för dagens etapp. Visserligen var det frestande att lämna tuktuken i Jämtland och flyga hem om en vecka, men ”the show must go on”.

Från Bispgården till Sundsvall gick det smidigt, med perfekta, asfalterade landsvägar och lagom med trafik.

För några dagar sedan hade jag fått tipset att efter Sundsvall svänga av mot Kustvägen, eller gamla E4:an som den också heter. Jag kom inte ihåg vem som tipsat mig, men tyckte det lät som en bra idé och lyckades efter lite frågande hitta fram till Kustvägen. Den var slingrig, gropig, tidvis grusig och dåligt underhållen men ganska fin, även om man inte såg så himla mycket av den utlovade kusten. Det var först när jag såg varningstriangeln med en björn i som jag ångrade vägvalet. Varken bilar eller människor i sikte och en vägkvalitet som inte tillät en hastighet över 25km/h. Och så skog, skog och skog så långt man kunde se.

De sista två milen innan Hudiksvall körde jag ut på den ”riktiga” E4:an och undrade vilket som var värst; att vara ett potentiellt offer för björnar eller för lastbilar.

När jag närmade mig Hudiksvall var jag fysiskt och psykiskt trött, klockan var över sju och jag ville hitta någonstans att slå läger för natten, helst i en stuga någonstans. Första campingen jag kom till var fullbokad in till sista tältplats. Nästa Camping var Hölick camping, dryga tre mil bort, på Hornlandet sydspets, så jag ringde dit för att höra om de hade något boende. Det hade de, men bara en tältplats. Jag orkade egentligen inte slå upp tältet, men kände att det inte verkade finnas så många alternativ.

Campingen var verkligen full, men jag fick tag på en tältplats nära en avloppsbrunn. När jag efter mycket möda, stort besvär och hjälp av en medcampare fått tältet på plats upptäckte jag att området runt avloppsbrunnen var en tillflyktsort för campingens grodor vilka sökte sig till den fuktiga marken. Jag var för trött för att orka bry mig om grodor, satte mig på marken med tuktuken som ryggstöd och åt revbensspjäll och potatissallad som jag köpt i Sundsvall och som inte smakade särskilt gott.