Idag skulle jag kört vidre till Östersund, men drabbades av lat-och trötthet blandat med kärlek till Holmsjön och stannade en dag extra. Invigde min nya bikini och badade i 15-gradigt vatten i Holsjön.
Att bege sig ut ut sin comfort zone är både skrämmande och berikande. Jag hoppas kunn skrämma mig själv till rätt plats i livet. Den rätta platsen är i alla fall inte Östersund camping där amn känner sig som en big mac fast på fel plats.
En otrolig dag. Blev nästan uppäten av björnar (in my mind), körde 20 mil och hamnade på en magisk camping. Dagen slutade med vitt vin och trevligt ällskap till solnedgången över Holmsjön.
Både Falu gruva och Carl och Karin Larssons hus i Sundborn var väl värda besök. Jag kom på att jag glömt min mammas födelsedag och lovade mig själv bot och bättring. Kom fram till Edsbyn och pratade i telefon hela kvällen.
Det är inte kul att campa när det regnar och blåser och hunden är fösvunnen. Jag lyckades i alla fall packa ihop mina saker och komma till Hällefors. På vägen stannade jag för att köpa vintervantar och för att titta på Loka brunn.
Allt kändes som skit och jag funderade på att lyda folks råd att strunta i denna tokiga resa och köra hem igen. Men mina egna och andras frågor var tvugna att besvaras. Vad skulle jag göra? Vända eller fortsätta? Svaret blev ett mentalt lyft och tuktuken har aldrig gått så bra.
Jag drömmer om och tänker på allt som kan hända mig och Chippen på resan och mår inte så bra psykiskt. Trots det så gick det bra att köra idag och de 15 milen mellan Pukavik och Braås flöt på.
Rebecca och jag var vid det fantastiska templet Yangtorp mitt i Skåne, fikade på Kafe´ Kagan och körde till Kristianstad där jag lämnade henne på tåget. Fastnade på okänd skogsväg i ösregn men lyckdes ta mig till Pukaviks vackra camping.
