Dag 30, måndag 28 juli 2014
Efter 500 mil, vilket tripmätaren visade idag, är jag inte lika imponerad längre, varken över mig själv eller de fantastiska vägar och vyer som Sverige har att erbjuda. Allting liksom bara tuffar på…en storslagen vy här, en vacker sjö där… och så vidare. Och så jag och min trogna, kära, bästa vän Chippen i sin korg, mil efter mil efter mil. Jag har nog varit med om det mest spännande som den här resan har att ge. På ett sätt är jag glad för det men på ett annat vis hade jag önskat mer spänning, fler härliga möten och oväntade saker ända in i slutet, men så är det inte och det får vara bra ändå.
Ibland har jag en förmåga att dra till mig annorlunda och ibland jobbiga händelser och människor bara för att jag är uttråkad, men hoppas slippa framkalla något sådant resten av resan. Snart ska jag träffa min älskade son och goda vänner i Göteborg och om det inte händer något spännande innan dess så är det helt ok.
Jag har varit på resande fot i mer än fyra veckor, levt ett mycket enkelt liv utan någon form av materiellt överflöd. När jag ändå var i Täby tänkte jag ändra på den saken och gick till Täby centrum för att shoppa. Två timmar senare dröp jag av svett, var en klänning, tre par trosor, ett big-pak nikotintuggummin och en vintertröja rikare, men inte så mycket lyckligare.
Pappa och Kerstin hade fixat en underbar lunch till mig med ägg, grönsaker, dipp och knäcke och jag kände hur mycket jag saknar bra mat och att jag ser fram mot att fylla kylen när jag kommer hem.
Pappa, Kerstin och Mira vinkar hejdå.
Innan jag åkte från Täby bokade jag en stuga på en camping i Katrineholm. De 20 milen dit gick ganska bra, men ungefär halvvägs bröt ett nytt oväder ut, den här gången så kraftigt att det inte gick att köra. Jag körde in i en P-ficka och väntade ut ovädret.