Blogginlägg 14, fredag 11 juli 2014.
Som vanligt var morgonen ganska seg och vi kom inte iväg från Mellansel förrän klockan var närmre tolv. Vi skulle till Lycksele, men hade bestämt att ta omvägen via en älgfarm där de har tama älgar. Det var tio mil till älgfarmen och när vi kom fram hade Inge blåmärken både här och där efter lådan som jag har i baksätet och som skavt mot hans lår de senaste två timmarna. Men Inge är norrlänning och och klagade inte mycket.
Inge hade varit på älgfarmen förut men för mig var det en helt ny upplevelse. Skogens konung, vild och farlig, i helt tamt tillstånd. De hade älgkalvar som man kunde ligga ner i gräset och kela med och även de vuxna älgarna var helt vana vid människor och kelbara. Magiskt!
På väg mellan Örnsköldsvik och Lycksele.
Från älgfarmen bar det av mot Lycksele och vi var där i ganska god tid. Tuktuken hade gått strålande bra och trots skavsår och blåmärken var Inge imponerad över dess seghet. Jag också.
Lycksele camping var fullbokad men efter tips från välvillig campare fick vi plats på ett vandrarhem.
Sent på kvällen vandrade vi in till Lycksele centrum och förväntade oss finna lite folkliv, det var ju trots allt fredag. Det gjorde vi inte. Men vi hittade en öppen pizzeria på gågatan med en trevlig ägare från Libanon som vi pratade med ganska länge.
På natten satt Inge och jag på rummet på vandrarhemmet och spånade verksamhetsidéer. Jag var så imponerad över älgfarmen och funderade över om ett liknande koncept skulle funka i Skåne. Det tål att tänkas på.