Dag 20, torsdag 17 juli 2014
Det mest intressanta med Kiruna är gruvan samt att Kirunas politiker tillsammans med LKAB som driver den har bestämt sig för att flytta stora delar av stadskärnan till ett annat område. Detta för att man grävt och planerar gräva efter järnmalm djupare ner och längre in under staden. Det betyder att delar av centrum riskerar att rasa ner i gruvan.
Kiruna är en ung stad, som kom till enbart på grund av malmen och som bara är lite drygt 100 år gammal. Jag ville gärna lära känna den lite närmre när jag ändå var här och bestämde mig för en tur i gruvan. Problemet var bara att turen skulle ta 3 timmar och började först kl 11.00. Jag behövde checka ut kl 12. Frågan var vart jag skulle göra av Chippen och all min packning under tiden.
Jag funderade över alternativet att vara en dålig gäst och helt sonika behålla rummet några timmar extra och hoppas på att ingen upptäckte övertrampet. Det kändes dock inte som något riktigt bra alternativ, men betydligt bättre än att lämna allting obevakat på stan i tre timmar.
I köket mötte jag Cecilia och Ted, två andra gäster på Tommys vandrarhem. Vi åt frukost tillsammans och de skulle på samma gruvtur som jag. De erbjöd mig dessutom att lämna både Chippen och bagage i deras rum under tiden. De hade sitt rum en dag till och gillade hundar.
Tillsammans gick vi till turistföreningen för att boka gruvturen kl 11. Den var fullbokad. Vi bokade in oss på turen kl 13 istället och gjorde lite sightseeing på Hjalmar Lundbohmsgården och stadshuset medan vi väntade.
Gruvan var väl värd ett besök. Till skillnad från Falu gruva, där man fokuserade på forna tiders gruvarbete, handlade visningen i Kiruna om framtid, storhet och modern teknik. Det var också trevligt att ha sällskap av Cecilia och Ted på turen. Det är lätt att känna sig ensam vid tillfällen då man förväntas göra saker med någon eller några andra.
Det regnade hela dagen och fortsatte på kvällen. Jag kom inte iväg från Kiruna förrän klockan var fem och då hade jag enligt planen ca 20 mil att köra. Tre timmar och ca 13 mil senare gav jag upp och svängde in på Gällivare camping. De hade rum till skäligt pris och jag var glad över att slippa köra längre.
Jag pratade i telefon, surfade på nätet och läste en bok allt medan regnet stod som spön i backen utanför.