Efter ett dygn tillsammans släpper jag av Rebecca på centralen i Kristianstad
Rebecca var rejält trött på mig innan jag hade fått in all packning på rätt sätt i tuktuken och klockan var nog närmare elva innan vi kom iväg.
Första anhalten för dagen, det buddistiska templet Yangtorp, låg bara en knapp mil bort. Denna fantastiska byggnad mitt i Skåne slår en med häpnad och man blir sugen på att utforska vidare. När de öppnar sin verksamhet med TCM och qigong med Master Marcus vet de inte riktigt, men när det blir är det absolut värt ett besök.
När vi utforskat Yangtorp så gott det gick och pratat med receptionisten åkte vi vidare till Kafé Kagan som Rebecca hört talas om. Även det var väl värt ett besök, inte bara för sina mackor och bakverk utan även för sin färg och heminredning, kläder och hantverk.
Till Kristianstad kom vi utan större problem. Rebecca hade kommit på att man på GPS:en kan välja ”ruttalternativ – undvik motorväg” och det kändes som ett problem var löst. Efter att ha vinkat av henne på tåget till Malmö fortsatte jag med GPS:en inställd på Pukavik,i närhten av Sölvesborg.
Enligt mina egna önskemål hamnade jag på mindre vägar och det flöt på rätt bra även om det började regna lite. När jag kom fram till ett vägarbete och hänvisning till alternativ väg följde jag pilarna. Det regnade mer och mer och till slut jättemycket. Nästa hänvisningsskylt hade hamnat på sned och det var svårt att avgöra om jag skulle svänga vänster eller fortsätta rakt fram. Jag fortsatte rakt fram, men då räknade GPS:en om rutten så att det blev flera mil längre. Jag vände och valde vägen till vänster i stället. Det hela slutade med att jag hamnade på en jätteliten skogsväg som inte ens var grusväg utan mer som en traktorstig. Regnet öste ner och började rinna in på panelen. Chippen i sin cykelkorg bredvid mig var värre utsatt för regnet än vad jag var och han började se eländig ut. Då hostade tuktuken till och stannade.
– Det här får inte hända, tänkte jag. Mitt ute i okänd skog, i hällregn. Ensam.
Det regnade lite när vi kom fram till Yangtorp
Jag drog upp choken, tryckte på startknappen och motorn gick igång. Bara så där. Efter några kilometer kom jag ut på grusväg som sedan övergick i asfalt. Regent slutade, solen stack fram och Pukavik närmade sig sakta men säkert. Klockan var sex och jag var jättehungrig. Det verkade vara min turdag idag för de hade en campingstuga ledig på campingen och restaurangen hade öppet till åtta.
När jag gjort mig hemmastadd i stugan och pratat med några vänner i telefon såg jag fram mot den franska köttgryta som restaurangen rekommenderade denna dag. Köket stängde halv åtta och klockan var fem över halv. Det blev en ägg- och baconmacka i stället. Sedan bjöd mina campinggrannar på öl och en trevlig stund i kvällssolen och jag somnade ganska nöjd i den varma och torra stugan med Chippen som sällskap på kudden.