Dag 23, måndag 21 juli 2014

Vädret var magnifikt. Enligt löpsedlarna är det varmare i Norrland än i hela övriga Europa och termometern visade över 30 grader även idag. Vi bestämde att vi inte hade så bråttom och stannade i Ratan fram till tidig eftermiddag, låg på klipporna och solade och badade i havet. Det var första gången på den här resan som jag tagit mig tid att verkligen njuta på allvar av det fina vädret.

Jag vet att jag varit i Ratan som barn, men kommer inte ihåg något av det. Däremot har jag tydliga minnen från en annan ort i närheten av Umeå som heter Hissjön, där jag tillsammans med mina föräldrar tillbringat många barndomssomrar.

– Min enda önskan för idag är att få se Hissjön, sa jag till mina vänner.

Vi sökte vägar från Ratan till Hissjön på GPS:en och försökte hitta de som inte inkluderade E4:an. Mats telefon visade alternativ 1, 2 och 3. Tredje alternativet var helt motorvägsfritt. Vi tog det, men ångrade oss ganska snart. Vi hamnade på traktorvägar och kostigar och när man tänkte ”nu kan det inte bli värre” så blev det det. Genomsnittshastigheten de 7 milen till Hissjön var inte över 20 km/timmen.

Så klart hittade vi inte ”min” barndomsbrygga vid Hissjön, men vi hittade sjön, en brygga och gula näckrosor, och det var nog för att barndomsminnena skulle uppfylla hela mitt sinne. Att minnas är en sak, men att fysiskt uppfyllas av närvaron av en plats där man varit för mer än 40 år sedan är något annat. Minnena blir levande och verkliga. Jag mindes fisket från bryggan. Alla mörten vi fick upp tillsammans med en och annan abborre, vilka vi samlade i ett aluminiumkar och sedan slängde tillbaka i sjön när vi var färdigfiskade. Jag minns pappa som skar av sig fingertoppen med osthyveln, min klättergran där jag satt högst upp och tittade ut över sjön, utedasset, myggen, näckroskransarna till midsommar, mamma som blev sjösjuk av att sola på bryggan och mycket mer. Det var ett kärt återseende och mycket vackert.

Från Hissjön blev det helt plötsligt stressigt för klockan hade blivit mycket och vi ville handla innan affärerna stängde. Mina vänner körde i förväg in till Umeå för att handla medan jag körde till Holmsund för att leta campingplats. Mats GPS hade visat att det fanns en i Holmsund, men det fanns det inte alls, så det var bara att köra tillbaka till Umeå.

First Camp Umeå var väl i och för sig inte så illa, men vi fick en stuga precis utanför latrintömningen och avfallsstationen vilket var lite smolk i den i övrigt  sköna sommarkvällsbägaren.