Förstår inte varför jag är så seg på morgnarna. Kanske för att jag har så svårt att komma i säng på kvällarna…

Lyckades i alla fall stiga upp strax efter kl 10. Att äta, duscha, packa, gå ut med Chippen…allt tar sin tid. Strax efter 12 lämnade jag Hällefors. Det är en stad som jag inte känner för att återbesöka och jag kan inte riktigt säga varför.

Min uppkoppling till Sveriges radio hade havererat i går. Att kunna lyssna på radio under tiden på vägarna var ovärderlig. Den första milen svor jag över det dåligt utbyggda nätverket norr om Stockholm och undrade om jag skulle vara tvungen att genomlida resten av resan utan radio.  När desperationen nådde sin kulmen stannade jag tuktuken, startade om mobilen och fick genast in radion igen. Dagens sommarpratare var överrabbinen i Stockholm. Tyvärr var han så tråkig att jag fick byta kanal till P3 istället.

Från Hällefors till Ludvika var vägarna ganska bra och inte så trafikerade. Jag stannade för att titta på ett vattenhjul och ett motormuseum på vägen. Vattenhjulet var det mest intressanta av de två.

Efter Ludvika blev det svettigt. Destinationen för dagen var Falun och riksväg 50 mellan Ludvika och Borlänge var oerhört läskig att köra. Många långtradare, smala körfält och stressade bilister. Efter Borlänge hittade jag en mindre trafikerad väg och kom fram helskinnad till Falun.

I Falun har de gjort om fängelset till vandrarhem. En bra ide´ som anammats på flera ställen i Sverige och säkert utomlands också.

Efter att ha sovit i en fängelsecell vet man var ordet ”cellskräck” kommer ifrån. Rummet (cellen) var verkligen litet och jag tillbringade så mycket tid som möjligt utanför den. Det resulterade i att jag träffade konstnärinnan Monica Öhman från Råneå samt en familj från Hudiksvall som gjorde mig uppmärksam på att Falu gruva var väl värt ett besök.