Den duktiga guiden Peter i Falu koppargruva
Falu gruva var väl värt både de 210 kronorna som inträdet kostade och oron över Chippen som satt ensam i tuktuken i över en timme. Guiden Peter gjorde ett väldigt bra jobb. Han har samma tur 5 gånger om dagen på olika språk och lyckades ändå låta verkligt engagerad i det han berättade om gruvan och dess historia. Det som gjorde mest intryck på mig var berättelsen om gruvarbetarnas drickvatten. Inne i gruvan var det varmt. Man använde facklor för att få ljus och det kunde bli upp till 50 grader varmt i gruvan. Därför behövde gruvarbetarna dricka mycket vatten och det fanns tunnor med dricksvatten på många ställen i gruvan. Till varje tunna fanns ett jättestort sugrör i trä som alla delade på. Det var förbjudet att spotta inne i gruvan. Alla tuggade tobak och hade därför behov att spotta. Eftersom det var förbjudet att spotta offentligt gjorde arbetarna det i tunnan när de drack. Man visste att det förhöll sig så och därför var sugröret så kort att det inte nådde ända ner. I botten på tunnan samlades alltså spott- och snusrester. Tunnorna gjordes rena när arbetarna var lediga, alltså midsommar och jul…
Någon mil från Falun, nästan på väg till Edsbyn, vilket var nästa stopp, låg Carl och Karin Larssons hus i Sundborn. Jag tog en guidad visning där vilket också var värt allt trixande med hundvakt och dylikt.
I Sundborn låg också ett litet hus där de sålde fantastiskt fina keramiksaker.
– En sån där skulle man köpt till mamma i födelsedagspresent, tänkte jag och tittade på ett fat med blåa dekorationer. I samma ögonblick kom jag på att det faktiskt var tre dagar sedan mamma fyllde år. Jag bestämde mig för att bli mindre självupptagen och lovade mig själv att i alla fall komma ihåg pappas födelsedag som är i morgon.
Innan jag lämnade Sundborn bokade jag ett rum på ett vandrarhem strax utanför Edsbyn. Trots att jag bara körde bara dryga tio mil var klockan nästan sju på kvällen när jag lastade in mina saker på rummet.
Jag pratade i telefon nästan tre timmar innan jag somnade, tacksam över att jag har så många att prata med.