Dag 25, onsdag 23 juli 2014
Allting har sitt pris och vi var alla lite sega på morgonen när vi vaknade. Jag föreslog att vi skulle pigga upp oss med ett morgondopp. Vi knökade in oss alla fyra plus Chippen i tuktuken och körde de tre kilometrarna till sjön. Det var närmre 30 grader i vattnet och inte särskilt uppiggande, men skönt ändå.
Under frukosten drällde det in en massa folk till Inge. Det var hans vän Torbjörn som kom för att kolla läget och höra hur det gått sen sist och så kom två andra vänner på husvagnssemester förbi.
Husvagnsvännerna hade aldrig sett en tuktuk och var föga imponerade över att jag körde golfbil. Befriande på något vis. Till skillnad från mannen som jag mötte senare under dagen. Han kom i firmabil (montör av något slag), körde om mig och sedan in i en p-ficka och vinkade in mig. Han var trevlig, snygg och helt oblyg, tog ett foto och frågade en massa om tuken och resan.
– Vill du ha en kall Cola, frågde han och tog upp en ur kylväskan bak i bilen
– Nej tack, sa jag och kände samtidigt att jag var tvungen att ange att skälet var min diabetes, inte otacksamhet.
– Jag har kallt citronvatten också, sa han och sträckte fram en halvfull Sodastream-flaska. Jag har ju förstås druckit ur den själv också, så det blir nästan som att hångla, men det tål väl du som har kört 400 mil i en såndär.
I skogen finns en vattenkälla där Magnus hämtar sitt driksvatten.
Ibland ska man låta fina minnen förbli fina minnen och lämna dem ifred. Därför undrde jag hur mitt återseende med Magnus i Bispgården skulle bli. Vi hade pratat i telefon några gånger sedan jag var där senast. Det var för två veckor sedan då jag stött ihop med honom vid en Thailändska paviljong och sedan antagit hans erbjudande om att få övernatta hemma hos honom. Det hade varit ett speciellt möte och nu var jag på väg dit igen. Dumt kanske, men nyfikenheten tog överhanden.
Jag, Magnus och hans son fixade tonfisksallad till middag och tog sedan en tur med tuken. Vi körde och tankade, köpte glass och sedan till en källa i berget där vi fyllde på dricksvatten. Inte magiskt, men väldigt trevligt och helt naturligt. Nya minnen har tilllkommit utan att de gamla förstörts.