Blogginlägg 17, måndag 14 juli 2014

Dagen började inte så bra. I går natt hade jag suttit och skrivit och publicerat bloggar på ett ställe på campingen där det fanns WiFi. Jag hade tekopp, padda, telefon och Chippen att hålla reda på, på vägen tillbaka till tältet. Jag tappade telefonen i marken och skärmen sprack. Sedan kunde jag inte göra något med den, inte ens stänga av den.

Denna incident resulterade i att.

1, När väckarklockan ringde kl 09.00 så kunde jag inte stänga av den. Telefonen fortsatte ringa var 5:e minut fram till kl 12.30 när jag äntligen kom till en affär där de hjälpte mig få tyst på den.

2, Åtkomsten till mobilbanken var borta, lika så alla foton och filmer från resan och många kontakter som inte var sparade på SIM-kortet.

3, Jag fick köpa en ny telefon för 4600 kr, vilket inte var planerat i budgeten.

4, Hela dagen blev försenad och jag kom inte iväg från Jokkmokk förrän 13.30. Då hade jag 24 mil framför mig till Kiruna.

Den dålig magkänslan från igår satt kvar. Vägen mellan Jokkmokk och Kiruna är inte särskilt rolig med vägarbeten, tung trafik och skog, skog och skog. Jag var inte på bra humör. Som tur var var tuktuken på bättre humör än jag och gick som smort.

Jag stannade på en mack med restaurang för att tanka och äta. En man kom in och frågade alla övriga män där om det var någon av dem som körde tuktuken som stod utanför. All svarade nekande. Mig tittade han bara konstigt på, men sa inget. Det gjorde inte jag heller. Det är inte första gången det händer. Inte många män tror att en kvinna kan ta sig för något som har med motorfordon att göra. Eller ta sig för något över huvud taget på egen hand.

Jukkasjärvi ligger en dryg mil söder om Kiruna. Där tog krafterna slut och jag svängde in mot en stuguthyrning. Stugorna var slut men jag fick hyra en husbil för 300 kr. Värdinnan på campingen blev fascinerad över tuktuken och dekalerna jag satt på den; ett Ohm-märke samt en bild på Shiva. Hon bjöd in mig i sitt ”hemliga” rum där hon visade upp sina örter, kryddor, altare, rökelser och bilder och figurer av alla möjliga gudomliga gestalter. Hon kände på sig att vi hade mycket gemensamt och det hade vi verkligen.

Det är helt osannolikt att möta tio indier på en campingplats i Jukkasjärvi, men ibland händer det osannolika. De var lika förvånade över tuktuken som jag var att möta dem. Förutom indierna mötte jag två män som arbetar med skrotbearbetning i gruvan i Kiruna samt två glada fiskare från Blekinge. Fiskarna pratade jag med till fram på morgonkvisten.

Även denna dagen hade bra saker och givande möten att erbjuda.