Blogginlägg nr 13, torsdag 10 juni 2014
Idag skulle jag träffa Inge. Vad kul! Jag har känt till Inge i några år och lärde känna honom bättre när vi, tillsammans med andra vänner, var i Berlin över påsken.
Färden mellan Ragunda och Mellansel där Inge har sitt barndomshem var lätt. Enda problemet var att GPS:en la av och jag fick fråga mig fram om vägen till Mellansel. Det gjorde att jag hamnade på ett trevligt kafé mitt ute i ingenstans. Ägaren till kafét var en mycket trevlig kvinna som gav mig väganvisningar till Mellansel och berättade om sin egen blogg där hon skriver om livet på landet/torpet.
Jag var framme hos Inge på eftermiddagen. Vi promenerade till en närliggande sjö och tog ett uppfriskande dopp. Sedan gick vi till Konsum och handlade, bråkade om vem som skulle betala och gick hem till honom och satte på grillen. Jag lånade tvättmaskinen och tvättade nästan alla mina kläder. Jätteskönt!
Selfi på mig och Inge när vi skulle bada
Inges vän Torbjörn anslöt sig till middagen. Torbjörn var väldigt intresserad av tuktuken och frågade om saker som jag inte kunde svara på. Medan vi satt och åt middag kom fyra mörkhyade män förbi på grusvägen. Jag hörde dem säga ”rickshaw”, vilket är det riktiga namnet på tuktuken. De gick förbi men kom tillbaka igen. En av dem var rickshaw-mekaniker i sitt hemland och mycket fascinerad över att hitta ”sitt” fordon i Mellansel. Han hade dessutom svar på de obesvarade frågorna. Vi tog en massa foton och konverserade så gott vi kunde.
När Torbjörn gått hem satt Inge och jag och pratade. Inge ville följa med till Lycksele, vilket var nästa dags mål, men jag var osäker på både hans komfort och tuktukens kapacitet. Vi provade olika lösningar och bestämde oss för att försöka färdas tillsammans i tuktuken till Lycksele.