Målet för dagen var att komma till Braås, några mil norr om Växjö, mitt i Småland vid sjön Örken. Det finns en camping där som jag sett ut redan innan jag körde hemifrån. Om jag tog mig dit skulle jag för första gången ha klarat av mina 15 mil om dagen, vilket var den utstakade dagsetappen.

Jag var ganska seg på morgonen för jag hade drömt mardrömmar om allt som kunde hända mig och Chippen på resan. Jag är själv förvånad över hur många saker det finns att oroa sig över. På dagarna försöker jag tränga undan det jag oroar mig över men på nätterna kommer det fram och gör att jag fantiserar ihop en massa hemskheter i stadiet mellan vaket tillstånd och dröm. Jag drömde att Chippen blev uppäten av jättestora katter som vaktade sina kattungar och en massa annat som jag inte kommer ihåg.

På dagarna när vi kör oroar jag mig över att hans korg ska lossna och han trillar ut eller att han ska hoppa ur korgen eller att en långtradares fartvind ska svepa honom över bord. Förutom det oroar jag mig för att han inte äter, att jag inte heller äter tillräckligt, att vi ska svepas av vägen av långtradare eller hamna i en trafikolycka, åka fast för polisen, bli rånade, strandsatta i ödemarken, antastade av vilda djur etc etc. Dessa tankar gör sig såklart påminda om natten också fast i värre form än på dagarna. Om jag ska kunna njuta av resan måste jag hitta något sätt att sluta oroa mig.

Idag, innan jag körde från Pukavik lyckades jag få in både radion och GPS:en på mobilen så jag kunde lyssna på radio samtidigt som jag körde, något som skingrade tankarna lite och gjorde körandet mer njutbart.

De nästan 15 milen mellan Pukavik och Braås gick oväntat smärtfritt. Det var bara när jag var ca 3 km från Braås som tuktuken la av. Jag lyckades putta och dra in den på en lite skogsväg, väntade en kvart och kunde sedan starta den igen och komma fram till dagens mål.

Braås camping bestod av 4 stugor och några husbilplatser, men jag hade tur och fick en stuga över natten. Än så länge har jag inte behövt använda tältet och det är jag glad för. Det hade tagit flera timmar extra per dygn och inneburit mycket mer problem med el, värme, sovkomfort och Cippens skällande. Känner att jag börjar bli lite bekväm med ålderns rätt.