Resdg 18, tisdag 15 juli 2014
Att köra de sista 15 milen till Riksgränsen var fantastiskt vackert. Kalfjällen med älvar, forsar, vattenfall, träsk och lavar gav en magisk känsla. Jag log nog hela vägen de sista milen norrut och träffade många nyfikna och glada människor.
Håkan och hans kompis från Kiruna som kört MC till Abisko för att äta lunch.
Vid en parkeringsficka i Björkliden blev jag stoppad av en grupp människor som viftade med armarna och vinkade in mig på parkeringen. Det var ett gäng thailändare på resa i husbil. De var så glada och ville fotografera mig.
Indierna från igår hade åter samlats kring tuktuken i morse och tagit jättemånga bilder ur alla möjliga vinklar och positioner innan både de och jag körde vidare.
Det är härligt att detta lilla fordon kan väcka så stora känslor hos folk. Även hos mig.
Jag tänkte att det vore coolt att slå upp tältet på Riksgränsens camping och sova ute, nära naturen, för att komma så när upplevelsen som det bara gick. Allt för att med alla sinnen känna att jag nått mitt mål och dessutom inom mina tidsramar. Så blev det inte, för campingen hade stängt för säsongen och låg helt öde och tråkig.
Målgången blev istället en u-sväng mitt på vägen och sedan var jag plötsligt på väg söderut igen.
Någon knapp mil bort låg ett hotell. De hade rum som tillät hundar och en konsumbutik som granne. Rummet var fint, men jag kände mig lite vilsen. Vad skulle jag göra? Och ingen hade jag att prata med heller. Jag ringde Björn och pratade en stund men sedan dog mottagningen.
Bara en gång tidigare under resan har jag kollat TV. En gammal Rockyfilm fick bli mitt sällskap till middagen den här kvällen. En kopp varma koppen, en fem dagar gammal limpmacka med serranoskinka från Konsum samt Sylvester Stallone. Det var så firandet såg ut.
Under reklamen tog jag en promenad med Chippen och mötte Gry och Frode från Norge som också hade hund. De bjöd mig på ett glas vin och vi satt och pratade utanför deras stuga en stund. De hade tänt en brasa (för knotten) i en gammal tvättmaskintrumma vilken var perfekt att ha till brasor, lärde mig Frode. Sen blev vi vänner på Facebook också. Tack Gry och Frode för att ni firade med mig utan att veta om det.