Dag 28, lördag 26 juli 2014

Chippen och jag bestämde oss för att ta en förmiddagspromenad i den fina naturen kring Hölick. Vi hittade en liten sjö och jag blev sugen på att bada, men alldeles för många, alldeles för stora fiskar vid sjöstranden hindrade mig. Istället plockade jag blåbär och satte mig på en sten och tittade ut över sjön. Hur många vackra sjöar finns det egentligen? Jag blir helt tagen av dem alla.

Lördag: Sandviken, stod det på lappen jag skrivit när jag planerade min resa söderut i Kiruna. Färden mellan Hudiksvall och Sandviken var nog den vackraste hittills under resan. Hela sträckan var vacker och varierande, med vatten, skog, åkrar och berg. Bra vägar var det också. Vi stannade vid Trönö kyrka, en fantastiskt vacker medeltida kyrka med Sveriges äldsta kyrktorn. Där hade jag verkligen velat äta lunch, men i kaféet nära kyrkan serverade de bara kakor.


Det fick bli korv med mos och bostongurka på Preem någon mil bort i stället. När jag ändå stannat för lunch passade jag på att  ringa pappa som bor i Täby utanför Stockholm för att säga att tidsplanen håller och jag nog skulle landa hos honom i Täby i morgon kväll.

– Vart är du nu? Undrade pappa.

– Snart i Sandviken, svarade jag.

– Då måste du ringa Kersti och Olle, sa pappa. De bor ju där.

Kersti är pappas syster och Olle är hennes man. Jag har varken träffat eller pratat med någon av dem sedan jag var 8 eller 9 år gammal. Jag ringde numret jag fått av pappa. En man svarade.

– Är det Olle jag talar med?

– Det stämmer.

– Det här är Sanne Cederstam. Lennarts dotter.

– … Jaha… Vad kul att du ringer! Var är du?

– Jag är snart i Sandviken. Kan jag få sova hos er i natt?

– … Jo, det går bra.

På vägen dit undrade jag hur jag kunde vara så klumpig och rättfram och bestämde mig för bot och bättring i framtiden. Något annat som bekymrade mig var att jag glömt berätta att jag hade hund med mig. Någonstans i bakhuvudet klingade något om hundallergi.

Trots att vi inte setts på 40 år kände vi genast igen varandra och mötet var varken jobbigt eller ansträngt. Visserligen är Olle allergisk mot hundar, men det gick bra ändå. De bjöd på middag, vin, en härlig plats på verandan och en mycket trevlig kväll. Vi uppdaterade varandra på de senaste 40 åren och hann med att prata om en hel del annat också. Bland annat fick jag veta att vi inte är alltför avlägsna släktingar till Selma Lagerlöf. Det ska jag kolla upp i morgon hos pappa.

Tack Kersti och Olle för ett minnesvärt möte.