Dag 32, onsdag 30 juli 2014

Innan jag lämnade Billingen tog jag och Chippen en promenad för att dokumentera utsikten från berget och den var verkligen magnifik.

Vägen mellan Skövde och Alingsås var rena mardrömmen. Det var bara E20 som gällde och vägen var trafikerad med mycket tung trafik, husbilar och folk  som hade bråttom i allmänhet. Sådant är tufft för ett långsamtgående fordon. Efter Alingsås lättade det och resten av vägen till Göteborg rena njutningen med bred väggrenar och lite trafik. 

Några mil norr om Göteborg stannade jag vid ännu en vacker sjö för att ta fikapaus. Det var den sista sträckan för mig och Chippen själva, på egen hand, bara han och jag utlämnade åt ödet. Jag ville göra det till en vacker och  minnesfull stund. Det blev det också förutom att teet som jag kokade på stormköket smakade T-röd och var odrickbart eftersom rödspriten läckt ut i kokkärlet.

Hur som helst… Någon timme senare var vi framme i Göteborg och allt var som vanligt igen. Käraste sonen och bästa väninnan mötte oss när vi körde in i villakvarteren på Hisingen och återseendet var varmt och hjärtligt. En episod av den efterlängtade och väl genomförda resan var slut. Lika odramatiskt, ofrånkomligt och självklart som U-svängen och vändandet  söderut igen vid Riksgränsen för mer än två veckor sedan.